Finding bokeh in the forest

I was walking with my dogs in the forest very near my home. We use to go there several times per week, so sometime there is hard to “see” anything too photograph, every scene is so well known….  Can’t see the forest for all the trees…  😉

I learned a long long time ago, to do the “stub-trick”. When you can’t see anything, take a moment to sit down on a stub or a stone or something, and just wait, just let the image come to you. So I did, well not sit down, but I stand still and waited. It was a gloomy day in late November. Colours were gone, the faded sunrays almost did not reach into the forest, it stands really really low these days. But suddenly when I stood there waiting, I saw that it glittered in a little puddle of water, and there I found this image. Maybe not the greatest, but a real finding for that day. And also a feeling of joy that it can be so very beautiful in the smallest things, in the details we sometimes do not take the time to see.

Enjoy, and have a serene day! 🙂

Hasselblad 503CX Fuji Astia 100 RAP Home developed in Tetenal E6 Colortec

Hasselblad 503CX
Fuji Astia 100 RAP
Home developed in Tetenal E6 Colortec

Advertisement

31 thoughts on “Finding bokeh in the forest

    • Yes, I see what you mean… When I scan the film I scan in tif format, then I adjust levels and remove dust. Then when I export from Lightroom for publishing to WP, the image convert to jpeg. That can sometimes make some issues, like it did today, with my second image. I have tried to edit it in LR, but with no success, so I just removed the second image.
      Thanks for your comment, I didn’t see that it was this way until you told me… 🙂

  1. Många har undrat och frågat mig hur man hittar inspiration och vad gör man när man inte “SER” nånting. Jag brukade och brukar oftast svara; VAD ser du? För ser gör man ju, egentligen. Men ändå inte. Och precis som du skriver här, man ska sätta sig ner. Man måste. Eller stå (som du skriver, stå stilla en stund). Bara man låter allt det som är runt sjunka in. Det är när man bara ÄR och inte låter tankarna blockera… som man plötsligt SER. Det man absolut inte såg innan. Det där klassiska när man har en kurs och när man kommer fram till en plats så springer alla kursdeltagare iväg och börjar fotografera omedelbart… och så känner dom att det blir inte bra… Nej, för att man inte tog sig tiden, för att man inte hade tålamodet. Att ta det lugnt, fika och insupa det som är runtom. Sen kommer man in i det. Och när man väl kommer in i det så är man inne i en process.

    En annan sak jag oftast märkt när jag varit ute med andra och fotograferat, är att andra gärna vill fotografera en stund och sen ge sig hemåt. Och det precis när en annan kommit in som mest i fotograferandet och är som mest aktiv… Man ger sig inte tiden på platsen man är på och man ska hela tiden vidare. Det har jag aldrig förstått mig på. Jag vill vara på en plats, länge. Och jag vill fotografera utan stress.

    Många är för hastiga, har för bråttom… har inte tid och huvudet är fullt av annat än just bildskapande. Många ger sig inte tiden till att faktiskt se. Inte för att det är en på och av-knapp med seendet (antingen har man det i sig eller inte) men man kan lära sig att se också. Och man kan lära sig att tillåta sig att faktiskt börja se. En utmaning är att ge någon en uppgift att hitta något att fotografera på en begränsad yta.

    Din bild här… mjukt, drömskt, harmoniskt och ett lugn. Jag tycker om den.

    • Tack Malin!
      Jo, det gamla stubbtricket kan vara bra ibland, hehe…
      Det är svårt att fotografera tillsammans med andra tycker jag. Den enda jag kan fotografera tillsammans med är min äldsta son, han kör analogt också, och vi tar väl ungefär lika lång tid på oss, och har dessutom förmågan att gå iväg och köra lite eget, inte bara behöva stå och vänta tills den andra blir klar.
      Men med andra blir det just så för mig, om någon står och väntar på mig blir jag tokig, och då blir det inget fotat alls…
      Jag ska åka på en fotoresa nästa år, det blir spännande att se hur det funkar… Han som leder den kör också med film, det ska bli spännande….
      För övrigt vad gäller inspiration, för mig funkar det bäst att titta på andras bilder, Flickr.com är utmärkt för det. Hitta en grupp som har bilder jag gillar, kanske någon speciell typ, och sen bara titta på bilder, inte läsa nåt om dem, bara titta, och rätt vad det är så kommer inspirationen forsande över mig.
      G’natt….

      • Då är vi lika där, jag har också svårt för att vara ute och fotografera med andra. Och när man är det så brukar jag oftast tänka på att det är trevligt att vara ute och att fika… inte för att koncentrera mig på mitt fotograferande, för det brukar inte fungera så bra när andra stressar.

        När det bara är jag och min man ute, så fungerar det väldigt bra. Vi går åt olika håll och gör det vi vill och ingen stress. 🙂

        Jag blir oftast inspirerad när jag lyssnar på musik (vilket jag gör mycket).

        Låter trevligt med en fotoresa, hoppas den ger dig mycket! 🙂

        God morgon 😉

    • Thank you very much James! I’m glad you like it! I was glad it finally came to me, standing there waiting for something to show up…. Patience can be great sometimes… 😉

  2. Love the commentary! Definitely such important advice for life (and photography I imagine) to sit down or stand still for a moment rather than forcing anything…

    • Thank you very much! 🙂
      It is most interesting to do that sometimes, in fact, I just wish I remembered it myself more often than I do. It is so refreshing! 🙂

  3. Fint med rörelsen i den oskarpa bakgrunden! Det är svårt att ta bra naturfoton – det mesta blir klichéer – men här tycker jag att du förmedlar känslig närhet och ett aktivt seende. God fortsättning 🙂

Please, share your thoughts

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: